Vin Diesel och svenska Starbreeze Studios tillsammans i nytt stenhårt actionspel.
Rädsla. Jag ser den i deras ögon. Reflektioner av hopkrupna själar som kvider och darrar vid åsynen av någonting annat än deras egna spegelbilder. Hah. Fastlåst vid titaniumbalkar av kedjor som tillverkats i samma material, fysikvästar som ökar min vikt tre gånger och gör mig i princip orörlig, tumlås som gör det omöjligt för mig att greppa kring någonting. Sex vakter, beväpnade med DNA-spärrade höghastighetskarbiner som är kapabla att skicka nära tvåtusen kulor i minuten. Trots det denna rädsla.
För några år sen satt jag på en annan bänk i ett annat plan, på väg till ett slaktfält där män och kvinnor dog innan de ens hunnit känna fast mark under fötterna. En av mina plutonmedlemmar, en svagsint och orolig typ som hela tiden bytte magasin i sitt vapen på ett maniskt sätt, sa att detta var Guds sista utpost. Mer uppenbara bevis på att Han inte existerade kunde man inte hitta, Han var ingenting annat än en filosofisk önskedröm, ett sätt att skapa mening och grund för en i grunden meningslös existens.
Fältprästen knäckte killens käke med ett kolvslag, svepte runt med blicken i kabinen och undrade om det fanns några fler hedningar i gruppen. Jag såg honom rakt i ögonen och sa att jag var fullkomligt övertygad om att Gud existerade… och att jag fullkomligen hatade honom. Om jag någonsin fick tag i honom skulle jag inte göra processen kort med den jäveln. Jag skulle dra ut på det till dess att det helvete jag skickade honom till framstod som himmelriket på grund av vad jag gjort med honom. Det jag såg i prästens ögon då är vad jag ser här och nu.
Men det är inte mig de ska frukta. De borde lyfta blicken och läsa den skylt som skickar en hånfull hälsning till alla fångar, vakter, läkare, janitorer – alla de förtappade själar som ofrivilligt landat här för att tjäna det straff de fått, oavsett om de dömts för något brott eller inte. Allting börjar här.
Med Vänliga Hälsningar,
Richard B. Riddick